Ola Tedin Tyskland är inte bara Angela Merkel.

Utgången av förbundsdagsvalet i Tyskland om ganska precis en månad är fortfarande så osäker som ett val någonsin kan vara.

Opinionsundersökningarna svänger kraftigt och inte minst de två kristdemokratiska systerpartierna CDU/CSU har pendlat från att ha varit helt uträknat till största parti.

Att inom loppet av två dagar gå från noteringen på 27,5 i torsdags till lördagens 21 procentenheter, jämsides socialdemokratiska SPD, säger en del om osäkerheten i väljarkåren.

Till trenden hör också att det tyska miljöpartiet die Grüne sakta dalat under våren och sommaren efter att ha varit uppe och tangerat Kristdemokraterna i storlek. Samtidigt har SPD, Europas äldsta parti, långsamt ryckt upp sig från tidigare katastrofsiffror. Glädjande nog ser det liberala FDP också ut att åter kunna ta sig in i förbundsdagen.

Svängningarna beror delvis på osäkerheten inför vad som komma skall efter epoken Merkel. Under 16 år som förbundskansler har hon dominerat tysk politik och nu ska plötsligt tomrummet fyllas.

Populärast är SDP:s Olaf Scholz, vars karisma till slut också verkar avspegla sig den sakta stigande opinionen för hans SPD.

Tyskland är EU:s folkrikaste stat och största ekonomi. Att landet också är Sveriges största handelspartner är ett skäl så gott som något för oss att hålla ett öga på valutgången.

Viktigare ändå är dock att EU:s gigant är på väg att åter dominera europeisk politik – inte minst sedan britterna tackat för sig och lämnat samarbetet. Angela Merkel tog resolut taktpinnen som den fria världens ledare när president Donald Trump visade sig inte hålla måttet. Även om Trump är borta är USA:s geopolitiska roll förändrad, vilket kan innebära en större tyngd för Tyskland i EU:s direkta omgivning.

Så oavsett vem som leder Tyskland efter den 26 september har Tyskland en större och viktigare roll att spela i Europa – och i världen.